Utsikten från ditt fönster

Uppdaterad 2012-04-05

Abstract

Ett eget avgränsat uppdrag, en egen lista är grunden för professionell utveckling och kvalitet i vården.

Den bristande avgränsningen, den osäkra arbetssituationen är avskräckande och skrämmer bort respektive knäcker läkare på väg in i eller under specialistkompetensen.

För att utveckla en underbemanad primärvård – eller en ”överansträngd” och underbemannad vårdcentral – till en fungerande, attraktiv verksamhet, måste vi alltså gemensa nt se till att den enskilda läkaren få inflytande över sin situation som måste upplevas hanterbar. Verksamheten kan då byggas från grunden – ”sten för sten” – ”ö för ö”.

Medical students in general practices (full text)

Abstract

During the last decades considerably more of medical students’ clinical training has shifted into general practice. The aim of this thesis was to study medical students’ learning experiences in general practice, work-based assessment, and the perspectives of GP supervisors and patients.

Results

Senior students’ learning in a portfolio pilot was mainly on patient-centred communication, clinical reasoning and professional development. Junior students appreciated contact with good role models.

Long-term use of a work-based assessment tool for senior students significantly increased the proportion of specific goals and feedback to students, supervisors’ stringency of the assessment, and their satisfaction with the tool. The work-based assessment and the portfolio assessment had acceptable reliability, validity and educational impact.

GPs were highly motivated teachers and took pride in their discipline. In their teaching of junior students, their main reward was improved quality of own work. Their predominant problem was lack of time for teaching, but relationship to patients and provision of feedback were other concerns. Teacher training was required.

The vast majority of patients were satisfied with both senior and junior student encounters, even though caution was recommended when patients attend for sensitive matters. Patients perceived their teaching role mainly as facilitators of students’ development of professional skills.

Key words: medical education, undergraduate, general practice, communication skills, clinical reasoning, portfolio, work-based assessment, self-assessment, feedback, patients, professionalism, reflection

Sammanfattningar examensuppsatser  PDF format

• Uppsats ”Andlig och existentiell vård av patienter i livets slutskede på Södertälje sjukhus och Strängnäs vårdcentral – en enkätstudie” av Rafael Perez Manzano (grupp 3) ska inte presenteras eftersom Rafael är förhindrad att komma.

• Alva Enander lämnar grupp 1 och ingår i grupp 3.

…………………………………………………..

• 14.757 views all-time
• 14 views today
• 682 views on busiest day, mars 20, 2012 

Leila Bahrani, doktorand Lunds universitet, Inst f kliniska vetenskap i Malmö

Inledning

Fel läkemedelsbehandlingar på grund av brister i informationsöverföring kan uppstå när patienter byter vårdform.

Syfte

Att undersöka om läkemedelsavstämningar vid utskrivning från sjukhus kan minska antalet överföringsfel när äldre patienter skrivs ut från slutenvård till primärvård

Metod

Samtliga handlingar med uppgifter om patientens läkemedelsbehandling samlades in.Därefter undersöktesläkemedelsöverföringen i samband med utskrivning avseende avvikelser under tre olika tidsperioder.

I period 1 användes handskrivna läkemedelslistor, i period 2 introducerades elektroniska läkemedelslistor och i period 3 har vi infört särskilda rutiner och stöd av klinisk farmaceut vid utskrivning av ApoDospatienter.

Resultat

Totalt bedömdes 123 patienter. För de 109 patienter som använde ApoDos fanns signifikanta skillnader i antalet överföringsfel mellan period 1 och 3 (p = 0,048), period 2 och 3 (P = 0,037 men inte mellan period 1 och 2 (P = 0,41) . Medelvärdet av antalet överföringsfel var 1,5, 1,1 och 0,5 för period 1, 2 respektive 3. De 14 patienter som inte använde ApoDos hade i genomsnitt 0,4 fel var.

Slutsats

Överföringsfel är fortfarande vanligt förekommande när äldre patienter överförs mellan sjukhus och primärvård. ApoDos verkar vara denstörsta riskfaktorn. När detta system stöddes av kliniska farmaceuter, sjönk antalet fel till samma nivå som för patienter utan ApoDos.

av Elling Ulvestad, Mikrobiologisk avdeling Haukeland universitetssykehus, Gades institutt Universitetet i Bergen, Norge

Medisinske grunnforskere henter mye av kunnskapen fra dyreforskning. Ved dette gis legen forståelse for generelle biologiske mekanismer – hormonell påvirkning av celler, signaloverføring og lymfocytters immunglobulinproduksjon. Slike studier hjelper også til å forstå hvordan kroppens ulike organsystemer reguleres og gir dermed et grunnlag for å forstå menneskets biologi. Skal vi forstå menneskets biologi, vil slik forskning derimot være utilstrekkelig.

 I mangt er mennesket unikt – for eksempel er mennesket det eneste dyret som kan uttrykke seg gjennom symboler og språk, og som kan bruke symbolske strukturer for å reflektere over egen situasjon. Stadig mer forskning viser, med økende grad av presisjon, at gode så vel som vonde opplevelser materialiserer seg i kroppens celler og molekyler – mind matters bokstavlig talt. Andre dyr, inklusive våre nærmeste slektninger sjimpanser og gorillaer, mangler eller har bare i rudimentær grad ervervet denne egenskapen. Menneskets biologi er således unik i relasjon til erfaringens innvirkning på organismen.

 Forskning har vist at erfaring virker inn på alle kroppens adaptive systemer. I tillegg til sentralnervesystemet er det særlig immunsystemet og det endokrine systemet som påvirkes av levd erfaring. Men også genetiske reguleringssystemer påvirkes – epigenetisk forskning har vist at mishandlete barn uttrykker gener annerledes enn barn som har vokst opp i stabile og gode omgivelser.

 For legen har ovenstående betraktninger stor betydning i møtet med pasienter. Erfaringens betydning for det enkelte individ er vidtrekkende – den gjør alle individer unike, og i langt større grad enn hva vi tidligere har trodd. For eksempel er eneggete tvillinger ikke bare ulike med tanke på mental erfaring, deres immunologiske respons er også ulik basert på ulik mikrobiell erfaring. Dette gjør at tvillinger i mindre grad enn forventet framstår som konkordante for sykdom, for eksempel schizofreni og autoimmunitet.

 Etter hvert har vi fått stadig mer kunnskap som tilsier at biomedisinens naturvitenskapelige metodegrunnlag gir en utilstrekkelig forståelse av sykdom så vel som for kilder til helbredelse. Forskningen favner i liten grad menneskets selvbevisste, meningssøkende, målrettede og relasjonelle natur. Og derved har medisinen satt på vent muligheten til å forstå kompleks sykdom så vel som helbredelse. For ikke bare er det slik at ulike typer eksistensielle påkjenninger kan lede til sårbarhet for sykdom gjennom forstyrrelser i menneskets fysiologiske tilpasningssystemer og strukturell påvirkning av hjernen. Opplevelse av støtte, anerkjennelse og tilhørighet kan også bidra til å styrke eller gjenopprette helsetilstanden.

Lars Englund, körledare och SFAM-medlem

Anders Hansson, distriktsläkare med dr. Socialstyrelsen och SBU.

Andrew Elder, General Practitioner i  London i 35 år. President i The Balint Society of United Kingdom. Senaste bok ”Mental Health in Primary Care” (2002) tillsammans med Jeremy Holmes.

Annika Andén, specialist i allmänmedicin,  distriktsläkare vid Bergnäsets vårdcentral i Luleå.

Annika Forssén, docent vid Institutionen för Allmän medicin Umeå distriktsläkare vid Porsnäs vårdcentral i Luleå.

Birgitta Hovelius, professor emeritus i allmänmedicin huvudansvarig för den svenska versionen av läroboken Allmänmedicin bl.a.

Bo Vesterlund, beställarchef Norrbotten läns landsting.

Carina Seidel, distriktsläkare i Sörmland.

Carl-Johan Westborg, distriktsläkare i Boden.

Carl Johan Östgren, professor i allmänmedicin.

Christer Andersson, professor i allmänmedicin (Umeå)

Erik Högfjäll, ST-läkare i Norrbotten.

Gisle Roksund, (Norge) fd ordförande för norska allmänläkare.

Gunnar Carlgren, specialist i allmänmedicin i Linköping.

Göran Waller, distriktsläkare Grytnäs vårdcentral i Kalix.

Gösta Eliasson, specialist i allmän medicin.

Helena Weilandt, enhetschef nationella riktlinjer (Socialstyrelsen)

Jenny Alfredsson, ST-läkare, Mikael vårdcentral, Örebro.

John Brodersen, lektor i allmänmedicin Danmark, medförfattare till boken ”Skapar vården ohälsa?”

Lars Agreus, professor i allmänmedicin.

Lars Englund, allmänläkare, chefsläkare Transportstyrelsens Trafikmedicinska Råd.

Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin (Umeå)

Lars Jerdén, distriktsläkare i Dalarna ansvarig för rådet för levnadsvanorfrågor.

Leila Bahrani, doktorand Lunds universitet, Inst f kliniska vetenskaper i Malmö

Malin André, docent distriktsläkare i Dalarna ansvarig för SFAMS forskningråd.

Margarete Troein (Lund), professor i allmänmedicin

Måns Rosen, professor i medicinsk metodutvärdering. Huvudförfattare till ”Guldgruvan i hälso och sjukvården”.

Per Wändel, professor i allmänmedicin.

Peter Olsson, distriktsläkare i Jokkmokk.

Riyadh Al-Baldawi, specialist i psykiatri, verksam vid Orienthälsan i Stockholm.

Saskia Bengtsson, distriktsläkare i Bankeryd. Känd för debattinlägg i allmänmedicinska frågor.

Sven Engström, distriktsläkare i Gränna. Har under lång tid arbetat för insamling av kvalitetsdata för primärvård.

Ulf Peber, för SFAM utbildningsrådet

Ulla Gurner, utredare Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum medförfattare till boken ”Dirigent saknas…”

Urban Mikko, ST-läkare i Norrbotten i Luleå.

Åke Thörn, företagsläkare och forskare i Luleå. Bland annat mycket intresserad av vetenskapliga metodfrågor.